TISDAG; revolt

 
1 Jag läser om Georges Bataille. Litteraturen är den slutligen återfunna barndomen. Handlingens och prestationens värld förhindrade oss att leva: vi som så behövde våra ensamma stunder, våra stunder av förslösande. Ligga ner och drömma.

2 Det är till att vara en krigare att hela tiden återföda sig själv; eller att hela tiden improvisera fram sitt eget jag. Jag känner stanken av skräck, en skräck som kommer oss närmre var dag, var dag. Skyltfönster. Löpsedlar. Kameror som tränger inte bara sig fram till oss men genom oss. Vi kommer aldrig att förstå vad oskuld är igen.

3 Zonen viskar – ”när som helst resa sig upp, lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person, och på intet annat i världen” (Love Almqvist).

4 Dröm: ett öppet fält, att lägga sig ner och glömma. Den slutgiltiga förlösningen. –

5. Kanske! – Relativiteten spränger. Lägg dig ner! Upp, upp, upp! Lägg dig ner! Nej, jag vill inte! Jag vill inte! Delad itu av er, jag har blivit dividerad. Nej, jag spränger mig fri. Jag ligger, jag säger nej. Nu säger jag nej. Sängen är bäddad, sömnen nu skall bli min.

helt ensam,
vid sjön,
ingens blick,
Oskyldig.