TILL ALLA HUNDAR

 
”Så lever djuret ohistoriskt; ty det går helt upp i det närvarande (…), det kan icke förställa sig, döljer intet och framsträder i vart ögonblick sådant det är, kan abslolut inte vara annat än ärligt. (—) Om lyckan, om jagandet efter ny lycka i någon mening är det, som håller det levande fast vid livet och pressar fram nytt liv, då har kanske ingen filosof mera rätt än cynikern. Ty djurets lycka såsom den fulländade cynikerns är då det levande beviset för cynismens sanning. (—) Men vid den minsta som den största lycka är det alltid ett och detsamma, varigenom lyckan blir till lycka: förmågan att glömma, eller mera lärt uttryckt, att så länge den varar kunna känna ohistoriskt. Den som icke kan sätta sig ned på ögonblickets tröskel, glömmande allt förgånget (…) han skall aldrig få veta vad lycka är, och än värre: han skall aldrig göra något, som gör andra lyckliga.”

– Friedrich Nietzsche