Till F. Har du klarat att hålla dig uppe? Var är du? Vi var lika vilda båda två. När du var sjutton blev du våldtagen av två killar. När jag var sjutton var jag sjukligt isolerad. Flera år senare som träffades vi på den märkligaste av platser. Vi blev så bra vänner. Du, modell och från överklassen. Med en liten dotter och ett hus i de fina kvarteren. Jag med svart hår, klädd i tighta jeans och läder. Hur vi var fulla och hur jag ringde en av dina demoner. Och hur vi skrattade medan jag pratade med den fega idioten. Och hur mycket det betydde för dig att jag pratade med honom. Din vackra syster gjorde veggomat till mig (lever hon?). Minns vår jul där, innan vi gled åt olika håll. Det är bland de bästa minnen jag har. Sweet F, Sweet F.

Och i snö där ramlade vi runt allihopa. Snöbollar. Snacka hela natten. Somna. Somna med våra kläder på. Vi somnade alltid med kläder på. En tyst överenskommelse. Vi hade något större. Du sa att jag var grymt snygg. Jag kunde inte tro på dina ord. Du gav mig ett foto från när du hade varit underklädesmodell. Och sen skrattade du. Jag gav dig en tavla. Du satt upp den direkt. Jag visste att du skulle göra det.

Du sa att jag var din bästa vän någonsin. Sen rullade livet vidare. Saker löses upp. Man ska inte grubbla på varför.

Och sen Håkans sång. 17 år.