FYRA TWEET. NÄSTAN STORM OCH KALLT UTE.

 
Alltså de tweeten
visar att jag är
Raving Mad eller
att There is
Reason in My Madness.

1. Stå still så gör du ingen skada. Vi är fyllda av halm.
2. Lev ensamt och smaka på den friheten. Men, den friheten,
som om det vore en drog (en substans) tycks sig ebba ut.
3. Inse att mötet med dig (om dörren öppnades och där stod du!)
skulle omkullkasta och förlöjliga allt det miserabla i min situation.

Bara ditt skratt, bara ditt leende!

Men punkt 3 hänger ihop med de andra. Antingen/Eller skrev han.

Fast att din närvaro (i tanken, att du skulle komma) är på något vis starkare än alla element och substanser och slutsatser (ha!). Jag vill inte att människan i sitt innersta ska vara omöjlig. Eller vara omöjlig i den värld som liksom har fallit ur våra händer. Jag tror Albert Camus skrev ungefär ”En enda människa kan rättfärdiga hela ens existens”. I en nästan omöjlig värld kan kärleken (tvåsamhet eller vad man vill, det innerliga intima, erotiken) ur sin egna kraft visa Det Vackra med världen och med mig själv och den andre. Explosionen Vill Revolten, ur kärleken reser sig The Hollow Man och i Modig Kris måste slaven släppa alla bojor och se rakt in i död och klimat med Kärleken bibehållen. Den älskade frie säger stopp!

Jag kan ärligt säga att innerst inne så är det just detta jag alltid haft med mig, burit med mig. Varken tanke eller känsla. Stämning. Kanske Grundstämning. Ack, ord och betydelser. Jag skriver igen:

Mitt Hjärta Vill Detta.