ETT MINNE JAG ALDRIG HAFT
Efter många, många år så försvann hon ur mina drömmar. Hon fanns inte
kvar i min kropp på något sätt.
Hon skickade ett brev till honom. Det försvann i posten. Hon tog det som ett
sorts nej.
Han bor i New York nu. I sin lägenhet tittar han på skuggorna som den låga
höstsolen skapar. Allt i ett brandgult skimmer. Han står där länge.
Hon glömde också. De sågs aldrig mer.
Jag själv undrar själv om den där kärleken finns kvar någonstans, om den
finns sparad.
Jag frågade den Allvetande. Han gav mig ett val: Vill du för alltid minnas, för
alltid leva med en för alltid lika starkt närvarande sorg? Eller vill du ha
möjligheten till att Glömma? – Möjligheten att kunna helt börja på nytt?
Han sa att jag var tvungen att tänka igenom detta; att fundera ett bra tag.
Jag gjorde som han sa, jag funderade i månader och kanske år. Jag gav
honom mitt svar. Jag vill Minnas Nu. Minnas fram till Min Död.
Skuggorna nere på gatan i brinnande brandgult.
Han såg henne i minsta detalj nu, varje hennes rörelser och ord.
Arbetslös år senare, utan bostad. Tjugo år senare nedknarkad i en gränd i
Brooklyn. Heroinet gör att hon kommer fram.
Där han ligger dansar de tillsammans och hon har den röda klänningen på
sig.
Överdosen och de älskade för sista gången.
Jag själv undrar om kärleken finns kvar någonstans,
om den är sparad någonstans.
Ibland tror jag faktiskt att allt kommer tillbaka exakt som det var. Kanske
det tar triljoner av år. Det kanske går runt. Nåja, det är allt jag har nu. Det
tar slut här.
Eller, kanske har jag glömt Dig? Eller har du glömt Mig? New York är som
vackrast om Natten.