OM DET INTE FINNS MER
17:e
Innehållet borta, yta kvar.
Ansikten –
rör sig runt, runt.
Letar efter något.
Paniska. Ansikten är tomma, uttröttade, paralyserade, inåtriktade – inkastade i något, slut och början existerar inte. Inkastade och fångade. När jag tittar ser jag nästan inget –
bara tomma skuggor, fasor, ögonvalv och kindben. Letande, sökande, inriktade i en gömma.
Smink, speglande av sig i andra – sweet faced ones with nothing left inside
Slutstation. Stängsel. Innehållet borta, yta kvar.
Är världen bara vad den är? Snälla, snälla – säg att det inte är så.