JAG GJORDE EN VIDEO OCH SKREV LITE.

   Ur mörkret tecknar sig byggnader, gator, avfarter – allt oklart, ej färdigbyggt. Tycks se klart men det är ett vansinnets förnuft som letar, som talar. Dynatten klänger på kroppen likt viljeslukande iglar. Rör sig framåt, söker – oändliga fält, gamla nedgångna flygplanskroppar; de första höghusen syns som groteska kadaver i det rödskimrande nästan allomslutande mörkret

   Vansinnet; nu gator som rör sig åt alla håll –
   åt alla håll, centrum är överallt och ingenstans –

   Ingenstans, platsen likt andas.

   Staden en kuliss. Mörka kroppar försvinner runt hörnen. Bilarnas ljud borta – nu en total tystnad. Fönster bildar köttiga sår i de nedgångna byggnaderna. Sprickor i asfalt, djur, kackerlackor; ett surr börjar höras. Klättrar över väggar, tar sig in, biter sig fast. Torg skorstenar allt rinner ur blicken när blicken vill fokusera. Gator bort det vill sig inte det fallerar, finner sig bortkommen döden en trasig flaska nej det vill sig inte. Fält av ljus, en platå av något, en fälla, en start på nytt, igen en start på nytt – allt startar på nytt.

   När himlen var blå, när himlen var blå.

   Drömmen om det totalt annorlunda.