MATERIA HON SKOG LÄNGTAN JAG

 
Bild från ny serie: MATERIA III

 
 
Vi ska begagnas.

Jag hör skärmfrekvens, dit och dit,
stannar upp i looparna, visar bilder
på förvirrade djur. – springer i loopar

Rynka liten på hand,
berättar liten lång historia.
Ska skära själen ur mig,
min egenanlitade minister.

bilder förvrängs. skulden klämmer sig fast. jätteskalbaggar invaderar min hud. som sjuka uppstötningar. river min hud till blod. aftonbladet rapporterar om skalbaggsinvasion. och om möten i hamnen som slutar med våldtäkt. skaffa dig en utländsk fru. hälsa inte på din granne. bry dig inte om det du bryr dig om. jag rapporterar jag med; – i ett skolkök tappar en sjuåring sin matbricka ett skrik från fröken så hårt och gällt och alla tittar nej det är inte möjligt, det är inte möjligt.

nämn inte ordet moral, inte ordet etik. jag vet en glänta i en skog,
där kan du utan att någon hör dig skrika ut din ilska.

bilder utvinns ur skadorna, vissna löv, fantasimonster.

brännskador orsakade av skalbaggar. galenskapen i det lilla. galenskapen i det stora. en rå känsla. avstånd av allt. stolen i hörnet är mil bort. skakar din hand men jag vet inte vem du är. valet är nära, jag tror inte vi vinner. gigantiska skalbaggar. nu i hela sverige. nu i världen. unga män tror sig vara oövervinnliga. tidning rapporterar om en sönderslagen brevlåda, om en rånad kiosk, om löjligheter och jag kastar nästan upp. skalbaggar klär sig i slips. de jävlarna har tagit min oskuld igen.

betala för din frihet. Slutligen. Betala för din frihet. Betala. De krälar nu över hela min nakna kropp. Deras sylvassa gaddar. Kan inte göra något. Kan inte göra något. Du är skuld, betala. Slutsats: om du vill leva på planeten Jorden så måste du betala. Du är i skuld. Till vem? Jag har ingen aning. Har du?

 

***

 
Om det var du eller jag,
jag vet inte.

Allt har sin tid.
Jag lovar, allt som kan hända kommer att hända,
har hänt, och kommer att hända ännu en gång.
Dimensioner kan man inte räkna. Allt är rörelse
och varenda rörelse skapar dimensions-vara.
Amor Fati, sa han.

Timglas som vänds,
något mer finns inte.

Men något, (allt),
säger att detta måste uppfinnas på nytt.

Jag skall bli mig igen.

Men. Hur lätt? Samuel Beckett har orden:

Svagt längtande efter minsta möjliga längtan. Oförminskad minsta möjliga längtan. Längtar efter att allt försvinner. Oklarhet försvinner. Tomrum försvinner. Längtan försvinner. Förgäves längtar efter att förgäves längtan försvinner.