190307; INRISTAT I MIG

Det finns vissa saker, saker som gjort mig minst sagt väldigt ont och som sen dess gjort att jag känner mig minst sagt förfelad.

Det kan ju vara så att man ”glömmer” saker som dessa. Man tänker på dem en gång i veckan, sedan en gång i månaden, sedan en gång varannan månad – ja, ni förstår.

Ibland blossar de upp och man kan inte få sakerna ur huvudet på flera dagar.

Men även detta ”glömmer” vi väl, det händer allt mer sällan.

Men.

Jag är säker på att dessa saker finns och kommer att finnas där och liksom sakta och tyst ”äta” på mig. Alltid. Till och med när jag sover. Vi kan lämna det omedvetna åt sidan. För saker som dessa, som liksom aldrig blir just avslutade eller jag får upprättelse för, kommer att finnas där igen och igen och igen.

Detta vet jag helt visst och klart.

Jag vet detta.

Även om det bara är som ett litet sår ibland men som aldrig läker. Det kliar alltid en aning.

Det är inte över än.

Det du gjorde.