UR ETT KAOS AV BILDER, NATT – ETT NEDSLAG
16:e
WITCH ZONA [DRAFT 3]
inlagt av Daniel den 2022.06.27, under bildserie, foto, grafik/digitalt, inläggsserie, målning/teckning, snabbinlägg
27:e
BOKEN 21 22 AVD 19
inlagt av Daniel den 2022.06.16, under eget, ett liv, foto, grafik/digitalt, handling, inläggsserie, poesi, vård
16:e
Har gjort några sidor i en bok. Upprättelse. Dåraktigheter (inte mina). Den heter antagligen 21 22 AVD 19 eller DEN RÖDA BOKEN. Mörk röd. Ni vet Edward Hoppers intensivt sorgligt röda. Hon som jobbar i biografen. Hon som står i tankar. Det är vad som finns i mitt huvud just nu: svartvitt, djupt djupt rött. Bläckfisk-rött. Nja, inte riktigt. Inte havet. Nyanser av mörk varm röd. Vad detta blir vet jag inte vad det blir. Jag kanske lägger en er det imorgon. Men jag tror inte det. Om detta är en konstnärlig uppgörelse så arbetar jag också på en fullt ut akademisk”bok” som juridiskt kan ge mig min rätt tillbaka.
Människor är naiva. Så jävla naiva.
Dunkelröd.
MÄNNISKANS GRÄNS
24:e
Har någon verkligen förstått innebörden av titeln på Nietzsches bok ”Mänskligt, alltförmänskligt”? Helt enkelt att vi inte är kapabla att leva i harmoni med världen: klimatförändringar, överbefolkning, pandemier. Senaste forskningen visar hur varje hjärna är unik (såklart, men nu visar den att det inte är någon skillnad på den manliga och kvinnliga hjärnan). Vår hjärna är en produkt av exakt det liv vi har haft fram till nu. Så vi kommer inte kunna leva ”as one”.
När högt uppsatta chefer på NSA säger att vi inte kommer klara miljöförstöring/klimatkris borde väl någon lyssna? Eller är detta den bittra sanningen: vi är sådana egoister (även på det omedvetna planet) att vi bara kommer att se till oss själva? Att du kanske inte tror det om dig själv, att du tror du är solidariskt nog att sätta din nästa före dig så vet jag inte om jag tror på dig.
I filmen Turist av Ruben Östlund kommer ett alarm om något livsfarligt. En familj med två barn sitter vid ett bord när detta händer. När alarmet ljuder struntar mannen helt i sin familj och springer iväg för att klara sig själv. Men alarmet var fel, inget hände.
Är det AI:n som kommer att bli Nietzsches övermänniska? Kommer det finnas kvar något mänskligt medvetande i framtida ”levande organismer”? Eller är det cyborgen, mixen, som kommer härda ut? Eller är det redan över, är det bara biverkningarna som inte visat sig än?
00:31
16:e
FRÅNVARO;
han
– har rymt, vet inte varför. Från det yttersta slättområdet som nu ligger försvunnet i mörkret likt översköljt av ett svart dånande hav. Iskall svart vind som slår emot. Våta fält, motorvägarnas avlägsna ljuskaos. Springer. Rusar i riktning mot ljuset: centrum där det ligger så våldsamt långt bort. Det artificiella paradiset. Ständig Frånvaro.
