MÄNNISKANS GRÄNS

 
 
Har någon verkligen förstått innebörden av titeln på Nietzsches bok ”Mänskligt, alltförmänskligt”? Helt enkelt att vi inte är kapabla att leva i harmoni med världen: klimatförändringar, överbefolkning, pandemier. Senaste forskningen visar hur varje hjärna är unik (såklart, men nu visar den att det inte är någon skillnad på den manliga och kvinnliga hjärnan). Vår hjärna är en produkt av exakt det liv vi har haft fram till nu. Så vi kommer inte kunna leva ”as one”.

När högt uppsatta chefer på NSA säger att vi inte kommer klara miljöförstöring/klimatkris borde väl någon lyssna? Eller är detta den bittra sanningen: vi är sådana egoister (även på det omedvetna planet) att vi bara kommer att se till oss själva? Att du kanske inte tror det om dig själv, att du tror du är solidariskt nog att sätta din nästa före dig så vet jag inte om jag tror på dig.

I filmen Turist av Ruben Östlund kommer ett alarm om något livsfarligt. En familj med två barn sitter vid ett bord när detta händer. När alarmet ljuder struntar mannen helt i sin familj och springer iväg för att klara sig själv. Men alarmet var fel, inget hände.

Är det AI:n som kommer att bli Nietzsches övermänniska? Kommer det finnas kvar något mänskligt medvetande i framtida ”levande organismer”? Eller är det cyborgen, mixen, som kommer härda ut? Eller är det redan över, är det bara biverkningarna som inte visat sig än?