TORSDAG

 
här mötas tusen personligheter, alla i samma människa.
jag är inte säker, jag är aldrig säker.
så om detta är jag just nu så är detta inte jag imorgon.
så läs vad jag skriver eller se vad jag skapar, men glöm aldrig att
det hela tiden förändras med ljusets hastighet.

det är möjligt
att ångesten
är en illusion

se så, jag andas!

klocka börjar ticka
framåt, hela en livslängd.

Självövningen innebär att man i sina egna ögon konstituerar sig, inte bara som en ofullkomlig, okunnig individ som behöver fostras, formas och undervisas, utan som en sjukling i behov av att bli omskött, antingen av sig själv eller av någon som har kompetens. Var och en bör upptäcka att han är i behövande tillstånd, att det är nödvändigt för honom att få behandling och hjälp.

– Michel Foucault

När Nietzsche sålunda i sin sista skrift upphöjer viljan till vintersömn till det stora hos människan – något som närmar honom både till den föraktade slavfilosofen Epiktetos och till indisk filosofi – ryms däri ett tvetydigt. Lika mycket som formen pekar ut människans absurda, lika mycket talar den om den övermäktiga verklighetsbördan – det Nietzsche stiliserar som ”nödvändigheten” – och blir en oavvislig bild för själva existens-sjukdomen: när Soldaten Människan till slut inte orkar längre, lägger hon sig till vila i snön.

– Ulf I. Eriksson

Yxan som krossar det frusna vattnet inom oss. Var är den?
Detta ständiga letande. Alltid.